Facken inom industrin presenterar lönekraven

Under måndagen presenterade Facken inom industrin, lönekraven inför nästa års avtalsrörelse. De fem industrifacken, där IF Metall ingår, kräver löneökningar på 4,4 procent. Dessutom kräver förbunden en särskild höjning av de lägsta lönerna och avsättningar till deltidspension och flexpension.

Under måndagens presskonferens presenterades fackets lönekrav inför kommande avtalsröressse

– Den här avtalsrörelsen kommer att bedrivas i ett väldigt besvärligt läge. Det pågår ett förfärligt krig i Ukraina, det finns pandemieffekter som dröjer sig kvar, vi har stigande mat- och bränslepriser och en hög inflation. Men samtidigt finns det ljusglimtar. Än så länge går den svenska industrin bra. Orderböckerna är fulla. Och vår svenska industri har hämtat sig oväntat bra efter pandemin. Det gör att vi kan växla upp löneökningstakten, säger IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson. 

Några viktiga slutsatser ligger till grund för bedömningen av löneökningstakten:
· Den svenska konkurrenskraften är stark. Sverige hävdar sig väl jämfört med våra viktigaste konkurrentländer.
· Svenska industriföretag har en mycket god lönsamhet, enligt deras egna bedömningar. Det finns inga skäl att öka vinsterna ytterligare på lönernas bekostnad, snarare tvärtom.
· Dessutom har Sverige en god utveckling på arbetsmarknaden. Det visar sig i en hög sysselsättningsgrad, lägre arbetslöshet än före pandemin och många lediga jobb. 

I IF Metalls krav ingår även en satsning på att höja de lägsta lönerna. 
– Den höga inflationen drabbar de med minst marginaler allra värst. Därför är det viktigt att de med lägst löner får mer i plånboken i den här avtalsrörelsen. Det är ett viktigt krav, säger IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä.  

Nästa års avtalsrörelse kommer att beröra över två miljoner löntagare i Sverige. Facken inom industrin är med dagens krav beredda att gå före och sätta det så kallade ”märket” som blir normerande för hela arbetsmarknaden. Det sker i ett läge när många oroar sig för inflationen och ökade levnadsomkostnader. 
– När priserna stiger och det blir dyrare att leva är det naturligt att man vill att lönerna ska höjas i samma eller snabbare takt. Men effekten skulle bli den motsatta. Om vi skulle kräva löneökningar som kompenserade för inflationen skulle det leda till en ännu högre inflation, som skulle mötas med fler räntehöjningar. Det skulle bli ännu dyrare att leva – och lönernas värde skulle minska ännu mer. Dessutom skulle det riskera medlemmarnas jobb – eftersom en löne-priskarusell gör att industrin får svårare att exportera, säger Veli-Pekka Säikkälä. 

Marie Nilsson och Veli-Pekka Säikkälä tror att den kommande avtalsrörelsen blir tuff. Arbetsgivarna kommer som vanligt att måla upp en mörk bild av ekonomin och hävda att det inte finns utrymme för några alls, eller mycket små, löneökningar.
– Men vi vet ju att det inte är sant. Läget för den svenska industrin är bättre än arbetsgivarna vill låtsas om. Vi ska pressa arbetsgivarna på varje enkrona som de kan betala, säger Marie Nilsson.

Se film om kraven

Du kan även se pressträffen där Facken inom industrin presenterade kraven här i efterhand

Vad händer nu?

I mitten av november ska IF Metalls avtalsråd fatta beslut om kraven och avtalsplattformen. Motsvarande processer sker i övriga förbund inom industrin.
Innan jul växlar IF Metall avtalskrav med arbetsgivarna.
Förhandlingar pågår under januari, februari och mars. Den 31 mars löper de gamla avtalen ut och de nya ska vara klara. 

Följ avtalsrörelsen på ifmetall.se/avtal2023.


Facken inom industrin

Facken inom industrin är ett samarbete mellan fackförbund som organiserar anställda inom industrin. De fem förbund som ingår är IF Metall, GS, Livsmedelsarbetareförbundet, Sveriges Ingenjörer och Unionen. Tillsammans med arbetsgivarna har Facken inom industrin tecknat det så kallade Industriavtalet. 

Industriavtalet och ”märket”.

Efter en lång period av oreda i lönebildningen, hög inflation och små eller obefintliga reallöneökningar slöts 1997 det så kallade Industriavtalet mellan industrifacken och arbetsgivarna. Det är en överenskommelse om att industrins parter är först ut med att bestämma löneökningstakten i avtalsförhandlingarna. Den framförhandlade nivån på löneökningarna utgör sedan det så kallade ”märket”, som blir normen för resten av arbetsmarknaden. Under de 25 år som industriavtalet har funnits har reallönerna i Sverige ökat med cirka 60 procent, vilket är unikt i ett internationellt perspektiv.